att en tanke som en gång var så sjukt liten kan växa sig så stor och ta över ens liv.
tankarna som sitter där bak i huvudet.. lixom.. de försvinner inte.
varenda gång jag har ätit så går tankarna "spyspyspy"
ärligt talat, jag orkar inte stå emot längre.
det är för svårt att stå emot min egna röst, jag vill ju trots allt skada min kropp. skada min fiende.
   på ett sätt så vill jag sjunka ännu lägre än vad jag är nu. vilket jag vet att jag kommer göra snart igen.
dansen är slut om 3 veckor. vilket kommer att betyda.. att då har jag ingenting att kämpa för längre.
dessutom så går jag bara upp i vikt.. vilket gör att jag får mer ångest, och tankarna blir ännu starkare.
förlåt om jag sårar många med det här. asså verkligen.. förlåt. det är inte min mening.
men det känns som att.. sjukdomen inte tänker släppa mig, och jag vill inte släppa den heller.
om jag inte är villig eller samarbetsvillig lixom.. då.. asså.. ni kanske itne förstår.. :(
många tycker att jag är helt dum i huvudet, och det kanske jag är, mycket möjligt.
för kort och gott så säger jag ju att jag vill falla ihop och dö.
och ja, det är det jag vill.
eller jag vill bli smal, sjukligt smal.
nu kommer jag låta tankarna och dess behov ta över. spelar ingen roll vad ni säger eller tycker
orkar inte stå emot längre.

bye.

/ Lina Engström ♥
 Sök i ditt hjärta efter vägen ut.