nu sitter jag här utan godispåse å allt, men det är väl lika bra så att det inte blir för mycket. imorgon kanske jag ska dra ner ännu lite till på maten så att det inte blir för mycket det med. man vill ju inte ha en tjock dotter lixom, skitsmart att säga sådär till sin dotter med ätstörningar som försöker intala sig själv att godis är okej! men okej, jag slutar nu då. inget godis längre för min del, inget onyttigt alls längre faktiskt. hejdå kul liv.

vet inte vad jag vill

å jag dör lite på insidan varje gång jag faktiskt inser att du inte kommer att ändra på dig. att du faktiskt är den människan du är och att du inte bryr dig om den människan jag är. för jag har ett bekräftelsebehov ungefär lika stort som mitt kontrollbehov och av dig får jag ingen bekräftelse för fem öre. det här har aldeig fungerat, det fungerar inte och kommer aldrig att funka. jag klarar inte av det här rent psykiskt, jag har redan för mycket i mitt huvud. det är alldeles för mycket för mig att hantera.

orkar inte

får alltid höra, alltså hela tiden att saker och ting kommer att lösa sig med tiden. att det inte kommer att vara såhär förevigt, men nu orkar jag inte med det alls längre, jag orkar verkligen inte nu.
jag gråter mig till sömns varje natt, jag har börjat göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra igen för jag mår så jävla dåligt. samtidigt så sitter soc där å indirekt säger att "nä, men ni är inte i behov av en kontaktfamilj ens"
inte behov av en kontaktfamilj? jag är i behov av en fosterfamilj förihelvete. jag måste flytta på heltid snart för jag orkar inte mer.
jag är inte stark för jag låter sjukdomen äta upp mig igen. jag är inte stark för jag faller varje kväll. jag är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. särskilt inte när jag bor här tillsammans med de människor jag helst av allt bara vill komma ifrån. jag vill ärligt talat inte mer, jag vill inte leva.

Har inte orkat börja med någon ny header än, i brist på bilder. Jaja.
  Jag har suttit och funderat nästan hela dagen på hur jag ska göra om typ.. 3 veckor. Om 3 veckor blir jag stora syster igen. Hur fan ska jag göra? Jag har ingen kontakt med min pappa, jag vill inte ha kontakt med honom. Självklart så vill jag ha kontakt med en fadersfigur, jag vill ha kontakt med min egna pappa men jag vill inte ha kontakt med honom för han är inte bra. Enligt mig och enligt de behoven jag har (inte så krävande direkt) så är han inte en bra pappa. Jag tycker inte att en bra pappa spenderar 4 av 7 kvällar i veckan nere på en krog full av massa berusade människor när han har två barn sittandes uppe i lägenheten, eller sittandes med honom på krogen. I alla fall, jag vet inte hur jag ska göra. Barnet, mitt 16 år yngre syskon ska inte behöva lida för att pappa är en jävla idiot. Jag tycker att det ska bli kul att få ett till syskon, men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för jag vet inte hur jag vill göra med pappa. Jag vill inte ha kontakt med Honom för jag vet att han kommer att svika mig igen, han kommer inte att ändra sig. Men självklart, mitt syskon är mitt syskon och jag ska ta hand om det och älska bebisen så som en stora syster ska göra. Det gick inte så bra med första syskonet så jag kanske lyckas bättre denna gången. Jag ska bli en förebild, någon som barnet kan se upp till. När jag är 20 år är barnet 4 år, då är jag vuxen och jag måste vara en förebild för mitt syskon. Jag ska inte sabba det den här gången, jag ska bli en bra syster bara inte min och min (o)relation kommer att komma i vägen.

/ Sυρєямaη ♥

Fet jävla redigering på G. Återkommer med ny desgin, ny header etc. om ett tag. Peace.

the boys who

omg, yesyesyes

faller

faller lite nu, igen. jag faller djupare och djupare för varje gång jag faller och det gör så ont. det gör ont i mig att jag sviker så många förtroenden, jag sviker mig själv och mina egna löften. det gör ont rent fysiskt när kroppen bara skriker, det gör så ont och jag vill inte. jag vet att jag inte är hjälplös, jag kan om jag vill och jag vill bli frisk. men på något sätt är det någonting som sitter i vägen och blockerar mig, går sönder lite.