orkar inte

får alltid höra, alltså hela tiden att saker och ting kommer att lösa sig med tiden. att det inte kommer att vara såhär förevigt, men nu orkar jag inte med det alls längre, jag orkar verkligen inte nu.
jag gråter mig till sömns varje natt, jag har börjat göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra igen för jag mår så jävla dåligt. samtidigt så sitter soc där å indirekt säger att "nä, men ni är inte i behov av en kontaktfamilj ens"
inte behov av en kontaktfamilj? jag är i behov av en fosterfamilj förihelvete. jag måste flytta på heltid snart för jag orkar inte mer.
jag är inte stark för jag låter sjukdomen äta upp mig igen. jag är inte stark för jag faller varje kväll. jag är inte stark, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. särskilt inte när jag bor här tillsammans med de människor jag helst av allt bara vill komma ifrån. jag vill ärligt talat inte mer, jag vill inte leva.