trött.

jag antar att något någonstans fick sin början. jag menar.. jag skämdes inte över min kropp när jag var mindre.. men någonting satte igång något i hjärnan som gjorde att det enda jag såg var att jag var fet som dan och att alla andra var smala. jag ville vara som alla andra.
men vad var det som satte igång allting ? jag fattar inte.
jag var ju lycklig och jag brydde mig inte. nu är det det enda jag bryr mig om och jag är rädd för min kropp.
eller anorexin är rädd för min kropp.

jag är just nu inne i en "bra period". fast frågan är om den verkligen är så bra eftersom att jag är här pågrund utav hot. de säger att maten läker ångesten, och visst det gjorde den, det kan jag inte förneka. men bu börjar det bli värre igen och jag börjar tvivla på om jag klarar det här.
kommer sluten vård och dagvårdsbehandlingar att stoppa mina tankar och få mig att tänka nytt ?
jag tror inte det.
jag tror inte att detta är det sista jag kommer se utav anorexin.
sjukdomen lurade mig att allting var bra fastän det egentligen inte var det.
jag kommer vara här så många gånger och jag kommer falla tillbaka i samma mönster, igen. bara för att anorexin är så smart och lurar mig.
jag kommer sitta här så många gånger och tro att "nu, nu jävlar kommer det lösa sig" fast det egentligen inte gör det. jag vill fortfarande lura folk, och ångesten uppstår alltid när jag har ätit.
spy tankarna har kommit tillbaka, och det är hemskt för så har det inte varit på ett tag.
jag är rädd för att jag inte kommer klara detta, anorexin är starkare än vad jag är.

jag vet att jag kommer såra, svika och skada många andra. men jag kan inte leva efter att ni ska må bra utan det måste kännas bra för mig med.
jag är trött på det här nu, trött på allt. men kan ändå inte släppa det.

jag får vänta tills efter jul, då får jag börja trappa ner lite grann. börja med en massa konstiga saker igen.
för äta, är det värsta jag kan göra. jag känner mig så jävla snuskig och äcklig då.
nej fyfan, låter sjukdomen ta över bu, den är starkare än mig.

godnatt.