tankar

jag ser verkligen inget ljus längre. allting känns så extremt meningslöst. jag är så jävla ensam, vet verkligen inte vad jag ska göra. det känns meningslöst att fortsätta leva, det känns meningslöst att ens försöka. det känns meningslöst med en framtid, jag är så jävla meningslös.

jag känner ingen mening med att vakna, jag ser ingen mening med att resa mig upp, jag ser ingen mening i att göra saker längre, allt är så jävla meningslöst.

jag vill inte gråta, jag vill inte erkänna för mig själv hur svag jag är. jag vill inte se mig själv i spegeln med ögon röda av tårar och se att det faktiskt inte finna någon mening kvar. det finns ingen mening för mig att leva längre, jag kommer inte göra någonting gott för världen. jag kommer säkert inte ens komma in på det gymnasiet jag vill för att jag är så jävla kass, då har jag ingen framtid ändå.

allt känns så mörkt, så dystert.