inte bra idag.

jag är omringad av människor som jag älskar och människor som älskar mig, men ändå så har jag aldrig känt mig så ensam.
för det är precis det jag är, ensam.
ingen annan i min omgivning förstår ju hur det är ? och även om någon hade haft samma problem så hade den ändå inte förstått. för jag är jag, och jag har andra saker som har tyngt ner mig. jag har mina egna känslor och tankar.
saker och ting blir förresten inte bättre, självdestruktiviteten bara ökar för varje dag som går.
egentligen är det kanske inte så tydligt att jag mår dåligt, för det är inte så att jag visar det.
jag ler, jag skrattar och jag är glad. men på insidan så är jag lixom.. trasig.
det skulle lbivit för mycket för alla runt omkring att se att jag mår dåligt. de mår redan dåligt av att veta att jag har mina problem, jag vill inte besvära dem genom att visa det också.
dock så blir det rätt tydligt, efter ett tag.
har suttit och rivit upp mina ben i duschen samtidigt som jag har duschat skållhett vatten på dem.. bara för att det gjorde ont och det fick bort den andra smärtan för ett tag.
har även gjort annat, dumt. jävligt dumt, som syns och som jag ångrar grovt nu efteråt.

tog bort bilden som var här !


förlåt.
men det är så skönt att få göra det.
att få se hur ångesten och alla känslor försvinner ner i avloppet. hur allting bara rinner ut i blodet som pulserar ut ur min arm.
sedan känslorna som kommer efteråt är kanske inte de känslorna jag föredrar direkt.
men just den känslan som är just då, den känslan av att vara fri.
för då slipper jag för en gångs skull sluta tänka på smärtan som uppstår inom mig, och jag känner istället smärtan i armen.
det är så skönt, att för en gång skull bara få slippa tankarna, ångesten och allting som är SKIT via ätstörningen.
det är underbart, helt jävla underbart.
jag kommer ångra det här inlägget senare, det vet jag.
men det var skönt att få skriva av sig, skönt att lixom.. öppna mig och visa mina känslor som jag så duktigt och flitigt alltid döljer för de som inte förtjänar att veta om dem.
nu öppnar jag mig för hela världen och talar ut om mina känslor.
ibland så behöver man det.
för jag orkar inte hålla det inte längre, jag är inte stark.

/ Lina Engström ♥
 Sök i ditt hjärta efter vägen ut.