tankar.

även om jag vill starta mina morgnar med en god frukost bestående av två färska frallor med skinka och ost och ett stort glas juice. eller kanske en stor skål med yoghurt och flingor och kanske en knäckemacka till.
även om jag vill starta dagen som vilken normal tonåring som helst så kan jag inte göra det för jag är inte som vilken tonåring som helst.
istället så startar jag mina dagar med absolut ingenting. om mamma verkligen tvingar i mig mat för annars får jag inte gå till skålan så trycker jag i mig hela 16 kcal genom två teskedar fiberhavregrynsgröt.
även om jag skulle vlja starta dagen så, så blir det aldrig så. det kommer nog aldrig bli så att jag startat en dag precis som vilken vanlig människa som helst, med en god och hälsosam frukost. alla vet ju att frukost är det viktigaste målet på dagne och att man kan äta 4-6 mål om dagen (beroende på hur mycket man tränar) utan att faktiskt gå upp i vikt. det är så för vilken nomral människa som helst, men som sagt så är jag inte normal.
för mig så är det helt enkelt inte så att jag kan äta 5 mål om dagen utan att gå upp i vikt.
Så fort jag äter mina jävla havregryn på morgonen så går jag upp i vikt, även om det räcker med att jag går en rask promenad på 7,5 minuter. Då är hela min frukost förbränd, men jag går fortfarande upp för det.

sen när jag kommer hem efter skolan så kanske vilken normal människa som helst skulle sätta sig och ta sig en macka. eller nudlar, eller fil och flingor. men inte jag, för jag är inte normal.
till middag så tar vilken normal människa som helst ett strt lass mat utan att riktigt bry sig om det, för det försvinner ju snart ändå. sen på det så blir det kanske en påse godis eller en påse chips, utan att riktigt bry sig om det, för det försvinner ju snart ändå. man kan ju bara trän bort det så är problemet ur världen.

För vilken normal människa som helst ja, men jag är inte normal och jag lever inte som vilken normal människa som helst. jag lever enligt mina egna regler och mina regler är helt sjuka. Jag vet inte själv hur länge min kropp faktiskt klara av att leva med detta livet, att leva undernärd.

även om jag vill starta mina dagar med en god frukost, sed en god lunch, sedan ett gott mellanmål, sedan en stor saftig portion med en riktigt god middag och sen avsluta med något sött, eller varför inte kvällsmat ?
även om jag vill det, så kan ajg inte. det finns inte i min värld nu och det komer aldrig att bli så igen.
även om jag blir frisk så kommer en stor del utav sjukdomen att sitta kvar i mig, jag kommer alltid att kontrollera det jag äter. och om jag slipper att äta, eller om jag missar ett mål så kommer jag vara överlycklig för det. jag vet dock inte hur länge sjukdomen kommer att vara såhär stark och låta mig svälta totalt, men jag vet att sjukdomen aldrig kommer att släppa taget. en gång ätstörd , alltid ätstörd.

nej, jag vill inte starta mina dagar och leva mina dagar som "vilken normal människa som helst" för det livet äcklar mig. eller, erat liv äcklar mig inte.. men tanken på att jag ska leva det livet äcklar mig något brutalt.
jag vill inte leva lyckligt, jag vill leva så som det är nu


/ Sυρєямaη ♥