.

det känns som att jag aldrig kommer komma ur den här skiten. det känns som jag alltid kommer att vara fast på samma spår. varje dag får jag höra hur fet och värdelös jag är, varje dag får jag stå ut med kommentarer som bara dräller in i hjärnan på mig. jag vill slippa mina egna ord, jag vill slippa ifrån dem, för det är ingen annan än jag som kallar mig dessa sakerna, det är ingen annan än jag som tittar ner på mig själv och värderar mig själv så lågt ner som jag gör.
när jag diskuterar ämnet med någon så är det ingen som förstår, ingen som faktiskt fattar hur det är att leva på det här sättet. "ät och var glad".
visst, äta kan jag, och glad kan jag vara, men absolut inte på samma gång, det hänger inte ihop, det finns inte!
det finns inte en möjlighet att jag kan äta och vara glad! äta och få extrem jävla ångest, må dåligt i flera timmar och gråta ögonen ur mig, visst det kan jag göra, men jag vet inte hur länge jag står ut.
jag saknar allt med mina svältperioder, tro mig det gör jag verkligen.
den känslan av att vara så sjukt benig och smal, fast då så var jag inte tillräckligt smal, det var jag aldrig. jag var aldrig bra nog.
jag kommer ihåg att jag svimmade en gång när jag var ensam hemma för att min kropp var så svag. jag blev inte rädd, jag blev glad när jag vaknade upp igen, för jag visste att svälten gav resultat. så jag reste mig upp och gick till skolan. nu i efterhand så inser jag hur riskfyllt det var, men jag saknar set utav hela mitt hjärta.

ja, jag har svält mig själv tills gränsen var nådd, tills jag nästan ramlade ihop och dog.
ja, jag har skurit upp min handled, varför tror ni annars att jag får runt med långärmade tröjor hela tiden?
ja, jag har mått så extremt dåligt att jag velat ta livet av mig, alltför många gånger.
ja, jag har till och med försökt, men jag lever, för att jag misslyckades, hela jag är misslyckad.
och nu till det värsta av allt.
ja, jag saknar exakt allting som står här ovanför. jag vill må så dåligt så att jag svimmar så fort jag börjar gå, jag vill må så dåligt. jag vill skära upp mina handleder ännu mer, jag vill få självmordstankar, och jag vill till och med försöka. det spelar ingen roll för mig, så länge jag är på vägen att bli perfekt. skinny is perfect.

fuck livet, jag kommer aldrig komma ur det här.