.

jag vet inte vad det är som gör att mitt humör går i en berg och dalbana, asså inte sådär vanligt att man ibland bara blir sur för ingen anledning alls, utan det här är fan värre.. vissa dagar kan allting kännas bra, livet är på topp, men så kommer de dagarna då allting bara rasar, jag blir deprimerad, självmordsbenägen, vill skada mig själv. jag vill, men jag lyckas ändå stå emot, varför eller hur vet jag inte, men jag gör det..
även om alla tror att anorexin är borta bara för att jag har gått upp en jävla massa, så är den inte det, den försvinner inte bara sådär, jag kommer aldrig att bli frisk, jag kommer aldrig att bli nöjd, jag kommer alltid hålla på att vela med maten, kommer alltid försöka att gå ner i vikt. åååh, varför ska allting vara sp fruktansvärt svårt för? varför kan jag inte bara vara smal naturligt å slippa tänka på allt det här? psykiskt påfrestande, gaaah...
aja, dietandet har gått bra iaf.. hållet det hela veckan! mår dock skit för sju jag inte har tränat någonting, men har haft sp jävla mycket jävla att göra i skolan, och så är jag så jävla allergisk just nu så jag kan knappt andas, men fuck that, nu kör vi! fullt ös, medvetslös!