.

Som om det någonsin kommer att bli en förändring, som att det någonsin kommer att komma ett slut.
Jag sitter och väntar varje dag på att just den dagen ska det komma någonting som förändrar mitt liv, just den dagen så kommer den stora vändningen mot ett bättre liv att komma och bara uppenbara sig rätt framför ögonen på mig, Som om det någonsin kommer hända.
Som om en förändring någonsin kommer att komma, varför skulle det lixom? I don't fucking deserve it.
Jag har kämpat och slitit som ett jävla djur, jag har försökt som fan, men ingen jävla förändring kommer. Jag har försökt ändra inställning i livet, jag har försökt allt. Men ingenting, absolut ingenting kommer tillbaka. Ingen förändring, inget slut, ingenting.
Jag försöker intala mig själv bra saker. Att nu ska jag förändra mitt liv, jag ska leva ett hälsosamt liv, jag ska intala mig själv att jag är vacker och jag ska ta hand om mig själv, men allting går rakt åt helvete. Anorexin sitter fortfarande och skrattar åt mig när jag försöker bli av med henne, hon sitter där och vet att hon är så mycket starkare, bara ett litet snedsteg, ett litet misstag ifrån min sida och hon är där direkt, och visar exakt vad jag har  gjort fel, och därmed är jag tillbaka på samma spår som förut. Alla människor begår misstag, därför är jag så jävla rädd för jag vet att hon inte kommer att missa det.
Jag försöker intala mig själv att jag ska leva ett hälsosamt och nyttigt liv med en normal kost och träning, men det går ju åt helvete.. Träningen går utmärkt, men det där med en normal kost går ju för fan inte. Ångesten dimper över mig direkt, jag skippar måltider och allting även fast jag inte vill, för jag vill bli frisk och jag vill ha ett hälsosamt liv.
Jag försöker intala mig själv att jag är vacker, att jag duger som jag är. Går det tror ni? Nej inte en chans, inte om anorexin får bestämma.
"Låt den inte bestämma över dig Lina" -Det är inte så jävla lätt som ni tror att det är, det är 1000 gånger svårare än vad ni tror att det är.
För jag är inte vacker, jag är så extremt ful. Jag är så extremt vidrig och äcklig så jag vet fan inte vad jag ska ta mig till. Jag räcker inte till, jag duger inte som jag är. Jag kommer aldrig duga så som jag är, det kommer jag aldrig göra. Det kommer alltid  att finnas någonting att klaga på. Ingen är perfekt, jag vet.
Men att ständigt få klagomål inifrån tär på en människa, det tär något grymt mycket.

/ Sυρєямaη ♥