Det måste vara mig det är fel på, eftersom att alla människor i mitt liv bara försvinner en efter en. Alla i min familj är som främlingar för mig, snart försvinner alla banden mellan oss alla. Människor bara trillar av en och en och vad kan jag göra för att stoppa det? Ingenting alls, ingenting för fem jävla öre. Jag är helt jävla maktlös. Sen så är det en människa, en speciell människa som är helt jävla rubbad i skallen helt allvarligt talat, där vet jag inte ens om det faktiskt är mitt fel om hen är bara allmänt dum.
Dum som jag är så faller jag alltid för fel människor. Dum som jag är så visar jag mina känslor, dum som jag är. Jag är så jävla dum, så jävla störd som inte ser eller förstår när saker och inte är rätt. Sen så är jag för feg för att lämna, för jag vill inte vara ensam. Men det faktum att det skadar mig som fan att stanna kvar är så tydligt, det är så jävla tydligt. Jag är så jävla arg, så jävla ledsen, besviken och sårad. På allt, allt är bara ett rent helvete nu, hela tiden. Jag vet inte, jag orkar inte bara.

/ Sυρєямaη ♥